I måndags kom flyttkillarna och hämtade alla mina möbler och Sebastians cykel. Och några timmar efter det kom mamma och pappa för att hjälpa mig att städa, ta grejer som skulle få stanna kvar här och kasta det som skulle kastas. Det slutade med att dom städade och jag tittade på och gnällde att jag fick panik för att lägenheten aldrig blev tom. Tack så jättemycket för hjälpen mamms och papps!

Sedan skjutsade dom mig till Ida, och hos henne är jag nu =). Är numera inneboende hos henne! Flyttar ju inte förrän den 6 augusti. Tack Ida, du är så snäll. På kvällskvisten tittade Elin in och besök från Västerås anlände också efter ett tag. Det blev lite drinkar och en massa surr på Idas balkong. Det var mysigt och vi kom inte i säng förrän vid 05.

Idag blev jag väckt av mamma vid 11.30. Vi skulle hem till mig och städa det sista. Torka skåp och så! Nu är vi färdiga uppe i lägenheten, bara besiktningen kvar. I mitt förråd står en kartong som ska till farmor och ett databord som ska kastas, sedan är det färdigt där också. Skönt! Tack mamms för hjälpen idag, och tack för den fina skinnjackan =).

När vi var klara åkte vi och hämtade Sebastian, han skulle följa med hem till Ida och umgås lite. Satt och surrade och sådär för att sedan ta en sväng till mor och far för att hämta lite grejer och sedan skulle vi titta in hos Sebastians mormor en snabbis. Och henne fick jag skor av! =). Tack!



Efter det åkte vi tillbaka till Ida, där hon och Nathalie väntade =). Det blev en kväll med surr, popcorn, godis och kortspel. Och Ida blev bortrövad till Gävle, men fick komma hem efter några timmar. Riktigt trevlig kväll!

Nu sover Ida, hon ska jobba imorgon mellan 07-16. Och jag ska ta hand om Majsan! Sebastian kommer hit efter att han klippt sig! Och senare skulle jag tippa på att Nathalie också kommer.

Nu ska jag nog sova jag med, men först kommer två bilder från en minnesvärd resa!

Olyckan var framme! (Där gick oljetråget sönder i Kristianstad)


All olja rann ut.



Night night, sleep tight... and don't let the bedbugs bite.



// Sandra ♥.

Sedan Michael Jackson gick bort, har jag fått en och samma fråga av många i min närhet. Och jag har själv upptäckt det, och faktiskt funderat en hel del kring det. Väldigt nyfiken är jag.

När han levde så fick han namnet Wacko Jacko av media. För att han var annorlunda. Eller rättare sagt; One of a kind. Och fler och fler människor hakade på det. Då menar jag alltså inte bara media, utan väldigt väldigt väldigt många människor i hela världen. Listan kan göras lång.

Men NU, när han har gått bort. Eller jag ska säga; när hans show är över. DÅ ändrar sig plötsligt väldigt väldigt väldigt många. Inräknade är media, och många människor till runt om i världen. Hur kommer det sig?!

- Är det för att folk nu upptäcker hur stor han verkligen ÄR?
- Är det för att folk inte vågade stå för det dom tyckte, rädd för att dom skulle klassas som konstiga för att dom tyckte om en man som "våldtog småpojkar" etc?
- För feg för att stå för att dom tycker om en man som är annorlunda, en som inte är någon annan lik?
- Eller för att folk helt enkelt börjat lyssna på hans musik nu?

Jag är väldigt nyfiken. Jag har ALLTID sagt, och jag säger det igen. Michael ÄR oskyldig. Det finns någonting som heter innocent until proven guilty. Han friades från anklagelserna, på samtliga punkter. Hade han varit skyldig hade han åkt dit på en gång. Han friades inte på grund av att han var Michael Jackson, för folk gjorde vad som helst för att få honom bakom lås och bom. Folk gör vad som helst för pengar. Och sorgligt nog så fungerar vi människor så, vi har svårt att stå för vad vi själva tycker och tänker... i vissa lägen.

Visst, jag tycker det är jätteroligt att fler och fler upptäcker hans begåvning. Att fler och fler tar till sig av hans musik och dom budskapen han sänder ut i sina texter. Men jag är fortfarande nyfiken, och det skulle vara roligt att kunna ge ett svar nästa gång jag får frågan.

Det finns ett självporträtt av Michael Jackson, när han var liten. Han sitter intryckt i ett hörn, med en mikrofon i handen, och bredvid honom finns en text från hans sång Childhood:

"Before you judge me, try hard to love me,
look within your heart then ask,
have you seen my Childhood?"

Hans texter är otroligt grymma, och han förmedlar något i allt han gör. Han är världens bästa, och någon jag alltid kommer att se upp till. För mig är det enormt att man kan förmedla det han förmedlar genom sin musik. Enormt!

I slutet av hans sång Will You Be There säger han:

"In our darkest hour, in my deepest despair, will you still care? Will you be there?
In my trials, and my tribulations, through our doubts and frustrations,
in my violence, in my turbulence, through my fear and my confessions,
in my anguish and my pain, through my joy and my sorrow, in the promise of another tomorrow. I'll never let you part, for you're always in my heart"

Grym, grym, grym.


Ha en bra kväll! =)













// Sandra ♥.

Jag talar förstås om Michael Jackson. Ingen kommer någonsin åstadkomma det han åstadkommit. Han är och förblir The King Of Pop. Älskad och saknad av miljarder människor.

Han är och förblir min största idol. Finns ingen som kommer komma i närheten. Ingen kommer någonsin kunna förmedla det han gör genom sin musik. Hans musik förmedlar det bästa. Ingen dansar lika grymt som honom. LEGEND! Han kommer alltid att leva vidare.


Sanningens ord från Rev. Al Sharpton.

Inatt vid 01 tiden var vi hemma.

Resan hem gick bra, men så fort jag såg Timråskylten ville jag vända och åka tillbaka =). Har haft så grymt roligt där nere i Kristianstad, och skönt har det varit att vara borta från den här hålan ett tag.

En sak är ju säker... dit ska jag fler gånger =).



// Sandra ♥.

... ni kommer inte tro att det är sant.

I gårkväll klockan 22 åkte jag och Sebastian från Timrå. Målet var Kristianstad i Skåne (Sebastian och Elin ska flytta dit för att plugga). Egentligen skulle vi ha åkt redan vid 19 tiden, men Elins bil (som vi skulle ta) var på verkstaden och drog ut på tiden. Hjullagret skulle bytas. Elin skulle också ner till Kristianstad, fast med tåg klockan 23.25.

Efter lite strul med bilen kom vi i alla fall iväg med en FULLPACKAD bil. Det var Sebastians packning, Elins packning och min packning plus lite grejer dom skulle ha i sina lägenheter. Två timmar senare, alltså klockan 00 på natten, när vi är i Tönnebro ringer Elin. HON HAR MISSAT TÅGET!! Det är inte sant tänkte vi... men det var det. Vi bestämde oss för att vänta i Tönnebro så skulle hennes mamma köra henne dit. Men vi ändrade planerna och körde tillbaka till Söderhamn för att möta Elin där. Vid 01.30 kom hon. För att hon och hennes resväska skulle få plats var det bara att packa ur lite grejer, som sedan fick följa Elins mamma tillbaka till Timrå igen. Sedan var det raka spåret till Stockholm, så hon kunde kliva på tåget där istället. Hon hade en tid att passa i Kristianstad så det var säkrare att hon tog tåget än att åka bil med oss.

Efter många om och men inne i Stockholm (där man verkligen inte ska köra bil) kom vi fram till tågstationen. Men... sedan skulle jag och Sebastian ta oss ut därifrån också, och fortsätta våran resa mot Kristianstad. Och på väg ut från Stockholm lät det ungefär så här:

Sebastian: - Var det här vi åkte?
Jag: - Jag vet inte! Jag minns inte.
Sebastian: - Här då? Har vi åkt här?
Jag: - ... jag vet inte!
Sebastian: - Men här då? Visst var det här vi åkte?
Jag: - JAG VET INTE!

Och efter att ha kört rött genom en fyrvägskorsning kom vi ut från Stockholm. Var förstås inte meningen, men man vet ju inte hur man ska köra där.

Vi hade en GPS i bilen så att vi skulle veta hur vi skulle köra. Men fungerade den då?! Nej, givetvis inte. I och för sig kanske vi hade liiiite med saken att göra. Istället för att stoppa strömsladden i det rätta uttaget så stoppade vi det i uttaget som är till för hörlurar. Sladden lossnade flera gånger så vi fick stoppa tillbaka den, men dumma som vi är så förstod vi inte att det var fel uttag. SUCK! Efter ett tag tog det slut på batteri, och vi fick inte igång den på några timmar. Och när vi väl fick igång den så var det inte våran bil den visade, utan en annans. Så vi fick följa en annan bil på dennes resa på Sveriges vägar.

Det gick bra i alla fall, vi kom till Kristianstad, MEN vi hittade inte in till själva centrum. Efter att ha åkt fram och tillbaka i lite mer än en timme kom vi fram. Ringde Elin som redan var i lägenheten och hon guidade oss till Högskolan, som ligger rätt nära hennes lägenhet. DÅ SMÄLLER DET! En olycka händer. Orkar inte gå in på detaljer, men durken under motorn som innehåller olja går sönder. All olja rann ut. Bilen går inte att köra!







Sebastian ringer Elin och säger att han har en dålig nyhet, han har kvaddat bilen. Elin kommer till skolan där vi befinner oss. Vi bestämmer oss för att ta saken i egna händer. Vi bestämmer oss för att rulla bilen hem till Elin. Sagt och gjort. Resultatet var att vi blev sjöblöt i svett.

Vi tar in packningen i lägenheten, sätter oss ner och försöker komma på vad vi ska göra. Ut och leta en verkstad! Den enda vi hittade här i närheten var verkstaden på Preem, där hade dom inte tid förrän i Augusti. Och priset på att laga detta gick på ungefär 2000 - 4000 kronor plus arbetet dom måste lägga ner på det. UNDERBART! Dom sa att det skulle ligga en verkstad en bit bort från Preem också, men den hittade vi inte. Även fast att vi gick 20 varv ungefär.

Hur vi ska lösa detta vet vi inte. Så sjukt alltihopa! Ikväll ska vi eventuellt gå iväg och sätta oss på en uteservering och dricka öl. Fint väder här!

Men först ser det ut som om vi ska sova en stund. Och sova kan man göra på det här viset, som Elin gör:



Ha en trevlig kväll!



// Sandra ♥.