★ Har räddat en liten vilsen kattunge.
Jag och Emil satt i soffan och tittade på Mysteriet på Greveholm, och rätt vad det är utbrister han: "Gud, vad rädd jag blev!". Vadå tänkte jag, och tittade mot fönstret. Och där i mörkret ser jag två ögon som tittar in, två kattögon. Och det enda jag tänkte var; "Vad gör katten utanför mitt fönster? Finns inte en balkong i närheten".
Jag ställde mig i fönstret och tittade på den, men då gick den. Efter 15 minuter hörde jag en smäll på rutan, tittade upp och mellan perssiennen ser jag kissen. Och den jamade så hemskt så jag var tvungen att öppna fönstret och släppa in den. Och huuuuuuuga vad liten den var, bara några månader och alldeles dyngsur av regnet.
Och eftersom att både jag och Emil älskar djur så var det självklart att vi skulle ta hand om den lite. Så vi tog in den och matade den med skinka och tonfisk! VAD DEN ÅT! Helt galen i maten, klättrade på mig och sökte mer.
När den hade ätit färdigt strosade den omkring lite här inne och luktade på kartongerna. Sedan gick den till fönstret och jamade så hemskt att jag var tvungen att öppna det. Så kissen fick välja själv om den skulle gå eller stanna. Den gick, men kom tillbaka efter 5 minuter igen. Satt utanför i regnet och kikade in. Jamade lite då och då. Efter ungefär 30 minuter kom den in till oss igen. Så nu är den här och äter lite mera tonfisk =). Tänker inte släppa ut den i regnet igen, och definitivt inte på taket. Jag vill inte lyfta den heller i och med att vi inte känner varandra, plus att den var väldigt skygg i början. Nu gosar den med oss.
Jag öppnade dörren och tänkte släppa ut den genom porten, men den vägrar lämna min lägenhet. Så då får den helt enkelt vara här med oss inatt. Den kröp under soffan när Emil poppade popcorn. Väldigt lättskrämd.
Imorgonbitti får jag se vad jag gör med den, men vet inte om jag bara vill släppa ut den. Den är bara några månader gammal, väldigt smal, skygg och har inget halsband. Man vet ju inte vad den varit med om innan. Det bästa kanske är att ringa ett kattpensionat eller liknande och tala om att man hittat en kattunge.
Stackars lilla kisse!
// Sandra ♥.
Jag ställde mig i fönstret och tittade på den, men då gick den. Efter 15 minuter hörde jag en smäll på rutan, tittade upp och mellan perssiennen ser jag kissen. Och den jamade så hemskt så jag var tvungen att öppna fönstret och släppa in den. Och huuuuuuuga vad liten den var, bara några månader och alldeles dyngsur av regnet.
Och eftersom att både jag och Emil älskar djur så var det självklart att vi skulle ta hand om den lite. Så vi tog in den och matade den med skinka och tonfisk! VAD DEN ÅT! Helt galen i maten, klättrade på mig och sökte mer.
När den hade ätit färdigt strosade den omkring lite här inne och luktade på kartongerna. Sedan gick den till fönstret och jamade så hemskt att jag var tvungen att öppna det. Så kissen fick välja själv om den skulle gå eller stanna. Den gick, men kom tillbaka efter 5 minuter igen. Satt utanför i regnet och kikade in. Jamade lite då och då. Efter ungefär 30 minuter kom den in till oss igen. Så nu är den här och äter lite mera tonfisk =). Tänker inte släppa ut den i regnet igen, och definitivt inte på taket. Jag vill inte lyfta den heller i och med att vi inte känner varandra, plus att den var väldigt skygg i början. Nu gosar den med oss.
Jag öppnade dörren och tänkte släppa ut den genom porten, men den vägrar lämna min lägenhet. Så då får den helt enkelt vara här med oss inatt. Den kröp under soffan när Emil poppade popcorn. Väldigt lättskrämd.
Imorgonbitti får jag se vad jag gör med den, men vet inte om jag bara vill släppa ut den. Den är bara några månader gammal, väldigt smal, skygg och har inget halsband. Man vet ju inte vad den varit med om innan. Det bästa kanske är att ringa ett kattpensionat eller liknande och tala om att man hittat en kattunge.
Stackars lilla kisse!
// Sandra ♥.
Kommentarer
Trackback
