Då har jag och Sandra varit hjältinnor.

Kan tänka mig att personalen på Ica är rätt nöjda och tacksamma efter det vi gjort idag.

Vi var där och handlade, och när vi är på väg ut hör vi en ynklig röst ropa "hjälp mig!". Vi vänder våra huvuden åt vänster och där, vid panten, ligger det än äldre dam i ungefär 80 års åldern. Sandra kastar över grejerna på mig och springer fram för att hjälpa henne, och jag efter. Där ligger damen med ena benet över rullatorn, panflaskor runt omkring henne och ett förstoringsglas som fått sig en spricka.

Vi inser ganska snabbt att om vi ska få henne på benen måste vi hjälpa till båda två. Jag ställer det vi handlat på sidan. Vi frågar henne om hon har ont någonstans, och om vi ska försöka hjälpa henne upp. Hon säger att hon inte har ont någonstans, men att hon slagit huvudet i väggen. Jag frågar henne om det är okej att jag lyfter hennes högra ben så jag kan få bort rullatorn som låg under. Det var okej. Efter jag flyttat lite på rullatorn skulle jag och Sandra försöka få henne på benen, men det var inte det lättaste. Det var väldigt tungt, för damen kunde inte själv hjälpa till med benen på grund av att det var lite halt på golvet. Hon ville ha hjälp av väggen. Men så frågar jag henne om det var lugnt att jag drog upp hennes ben lite, så hon kunde hjälpa till att "skjuta upp" sig själv. Det var också okej. Och då gick det bättre. Vi fick upp henne på benen.

Men hon var väldigt skakis i benen och chockad över det som hänt så hon ville ha rullatorn bakom sig så hon kunde sätta sig på den. Så samtidigt som vi håller henne skulle jag försöka flytta rullatorn. Men hon håller i den samtidigt för att få lite stöd. När jag väl får den bakom henne och hon ska sätta sig ner så går det inte. Då har hennes reflex fastnat på ena sidan. Sandra pillar loss den och tillslut kan damen sätta sig. Sandra frågar om det känns bättre nu, och damen svarar: "ja, om den kunde vara still". Så Sandra låste bromsarna. Medans hon sitter där och vilar lite plockar vi upp förstoringsglaset och flaskorna och pantar det som låg på golvet.

Efter det gick jag till kassörskan och sa att dom skulle torka golvet vid panten för en äldre dam hade ramlat där med rullatorn. Hon tackade för att jag sa till och ringde på en i personalen. Sedan fick vi hjälp av en ur personalen att få damen till en bänk där hon kunde få sätta sig och vila lite, för hon var fortfarande väldigt skakis och chockad.

Vi frågar gång på gång hur det är med huvudet och om vi ska ringa någon, men dumtjurig som hon var ville hon inte det. Sista gången jag frågar henne fick jag detta till svar: "vad menar du med ringa någon egentligen? och göra någon orolig?". Vi tänkte väl mer på att hon faktiskt skulle ta sig hem därifrån också, och om hon nu slog huvudet så vet man ju inte hur pass allvarligt smällen tog. Vi satt i alla fall med henne på bänken ett tag och pratade lite. Hon skämtade och fortsatte vara dumtjurig. Sa bland annat att hon hade träskalle, och förstår inte att just hon lyckades halka. Hon fick lite kolsyratvatten av personalen och det verkade hyffsat bra med henne när vi gick.

Personalen ville inte släppa iväg henne, dom ville ringa hemtjänsten istället. Men damen vägrade, "vad ska det vara bra för?". Rätt rolig var hon.

Dom tackade för hjälpen ännu en gång och vi var väldigt nöjda över oss själva när vi lämnade affären.


DET SOM GÖR MIG MEST FÖRBANNAD ÄR ATT FOLKET SOM LÄMNADE ICA INNAN OSS INTE HADE STANNAT OCH HJÄLPT HENNE. TÄNK OM DET HADE VARIT ERAN MAMMA/FARMOR/MORMOR ELLER NÅGOT. HADE INTE NI VELAT ATT NÅGON SOM GÅTT FÖRBI HJÄLPT HENNE?




Kommentarer
Postat av: Anki

Jag är stolt över er!

2009-03-18 @ 10:04:31
URL: http://lifeanki.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0