Trots att jag pratar med min mor 14 gånger om dagen, och uppdaterar henne om mitt liv kan hon inte sluta tjata om att jag aldrig skriver något i bloggen. Jag kan för mitt liv inte förstå vad jag missar att tala om för henne i telefonen, eftersom hon så tydligt vill att jag ska skriva några intressanta rader här.

Nåväl, let's give it a try. Kanske kan jag klämma in en rad eller två under dagarna som går. Vad har jag att berätta då?

Skolan har dragit igång igen, och jag har redan hunnit avverka två inneveckor. Under första veckan (vecka 35) gick vi igenom kursen; läs-, skriv- och matematikinlärning och lärarna packade på oss ohyggligt mycket uppgifter. Som vanligt. Under den andra inneveckan (vecka 39) var det obligatoriskt varje dag med bland annat seminarium, opposition av pedagogisk ryggsäck och Technichus. Med Technichus menar jag att vi (jag och studiegruppen) skulle hålla i fyra lektioner på 30 minuter och undervisa femteklassare i matematik. Alltså inte hur vi räknar matte idag, utan hur Mayaindianerna, Egypterna, Romarna och Babylonierna räknade. Våran grupp av elever var charmiga på sitt sätt genom att de gjorde snoppar av leran och tävlade om vilken som gjorde längst, de pratade sex och skrek "hurra!!!" när lektionerna var över. En annan studigrupp beskriv sina elever som änglar när de sa "tack för lärdomen" och "det här var trevligt" när de lämnade den sista lektionen. Summa sumarum av hela veckan var; tung, tung, tung plus tre akuta migränfall. Men jag tog mig igenom den... för skam den som ger sig.

Nu får jag vila från Härnösand ett tag då nästa innevecka inte är förrän vecka 45, men för det tar inte uppgifterna slut. Nej, det blev ännu fler uppgifter efter vecka 39. Hur kan det komma sig?! Jag har under måndag, tisdag, onsdag och idag suttit med uppgifterna till läs- och skriv, och tro det eller ej, jag är färdig med alla uppgifter. Gjorde helg för några timmar sedan och på måndag tar jag tag i uppgifterna till matematiken.

Nu blir det soffläge.



// Sandra ♥.