Dom som känner mig vet att det brukar kunna bli lite knasigt ibland, men idag hände något riktigt lustigt och OVANLIGT. Det var också väldigt pinsamt... för MIG.

Jag och min handledare hade precis ätit lunch och var på väg tillbaka till skolan, barnen var ute och hade lunchrast. Vilket betyder att det var en hel del barn och vuxna ute på skolgården. Vi går och pratar, och helt plötsligt tar det tvärstopp för mig. Jag SKRIKER rakt ut med mitt lite speciella sound (låter som en kråka) och flyger FRAMSTUPA rakt ner på backen, med världens duns. Det tar inte många sekunder innan det samlats barn runt omkring mig, och min handledare såg ut som världens frågetecken. Ett av barnen sa: "Men Sandra, det där är ganska ovanligt!". Mina skor hade på något vis hakat fast sig i varandra. Grejerna man drar snörena igenom hade fastnat i varandra, och jag kunde inte röra benen. Jag stupade rakt ner, såg ut som en lyktstolpe! Plus mitt sound. Jag kunde inte få isär skorna, jag kunde inte ställa mig upp och jag kunde inte få av mig skorna. Min handledare fick av mig skorna, och fick sedan försöka lirka loss dom från varandra. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, för det var väldigt pinsamt. Där ligger jag mitt på gatan alldeles snöig.

Tredje dagen fick dom se mitt rätta jag! En tjej som lyckas med ALLTING. Både på ont och gott.

Det var ju ungefär som VFU:n jag gjorde i Kristianstad innan jul. Jag cyklar på skolgården, ser att det står poliser på andra sidan av stängslet. Jag blir nyfiken och försöker både se och höra vad dom sysslar med, så jag koncentrerar mig enbart på dom. Det slutar med att jag cyklar rakt in i en trottoarkant och ramlar med cykeln. Mitt på skolgården när barnen var ute och lekte.

Vilken charmig fröken jag kommer bli =).



// Sandra ♥.